När allt bara rasar samman är du min räddning.

Vem plockar upp dig när du är nere när allt bara skiftar i svart? Vem visar dig vart du kan gå när du inte vet vart? Vem tar sig i tid och frågar hur du mår? Finns det någon som kör dig hem när du inte går? Vem delar du din framtid med dina fråger dina svar nu när jag inte finns kvar? Och vem kan du skrika åt när inget blivit som du vill? Vem väcker du mitt i natten när du inte kan ligga still? Jag hoppas du hittade det du sökte och inte klandrar mig för att jag försökte. Om du kunde se mig nu så skulle du nog väll gråta, å om du kunde se mig nu skulle du nog förlåta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0