live the life, live the dream no fear.

 

 

 

Okej gott folk, jag är på mitt skrivhumör just nu. 

 

För ett år sen eller ja i Februari förra året kollapsade jag totalt.

  

Och nej till alla er som tror att ni ska behöva tycka synd om mig nejnej det ska ni inte, utan jag vill bara dela med mig av allt jag varit med om så ingen ska behöva falla lika hårt som jag gjorde och även för att man ska inse att ibland måste man faktiskt ta det lugnt och tänka på sig själv. Alla andra är inte alltid livet.

 

Jag har aldrig varit nöjd med mig själv, aldrig haft det bra självförtroendet som alla andra verkat haft. 

Visst alla har dåliga dagar men jag har alltid fått höra saker om hur jag ser ut och speciellt min vikt och såklart har jag alltid varit idioten som tagit åt mig av allt. En gång tog det så hårt att hela min värld rasade faktiskt, när personen som betyder hela världen för dig säger det tar det riktigt jävla hårt kan jag lova. Men det var inte bara det som fick mig att ligga på sjukhuset en vecka, kollapsa i skolan och åka ambulans därifrån i Februari förra året. 

Allt som hade hänt de halv året var sjukt, det var miljoner saker som bara hände och jag hängde aldrig med i svängarna. Det var som jag gjorde fullspäckade veckor som jag följde och bara sket i hur jag själv mådde. Jag drog problemen åt sidan och bara sprang iväg från allt. '

Sen satt jag där på sjukhuset med Kuratorn mitt framför mig och insåg att hela min värld hade ramlat samman på bara några månader. Att allt jag hade byggt upp, min styrka och mitt liv bara hade rasat. Och jag trodde att jag aldrig skulle komma upp från allt igen.

Det har varit en lång lång väg, med BUP besök, sjukhusbesök, tårar, skratt, mörka och ljusa dagar.

 

Men här står jag idag, med ett tusen gånger bättre självförtroende, en styrka värd guld och underbara vänner som alltid stöttat mig genom varje steg.

Jag har slutat låtsas när jag mår dåligt, jag visar det istället för att bara hålla allt inne. Jag har vuxit som person och min styrka är bättre än någonsin. För jag vet att jag aldrig vill tillbaka dit, aldrig.

Idag går jag inte på BUP längre för jag känner mig " pysisk frisk"  och är redo för gymasiumet till hösten. Även fast jag har haft världens mörkaste tid i mitt liv så står jag stark idag. Och alla andra där ute, snälla låt ingen ta över erat liv och göra er beronde. Jag gjorde de misstaget och jag önskar ingen att behöva gå igenom det jag gjorde, för ingen är värd det.